(Har vart jättedålig på att blogga jag vet men har haft FULLT upp..)

Måndag 21/2

Gubben åkte till Sthlm på sitt nya jobb, hoppas bara inte vattnet går nu..
Känns lite skrämmande med tanken på att man inte vet hur den här förlossningen kommer se ut.
Han kom hem vid ca 17- tiden och allt var som de skulle, ingen känning alls.
Men det är ju trots allt 5 dagar kvar till BF så det är bara att stå ut :)

Runt 19:30 så åkte gubben till macken för att tanka bilen för kommande dag till Sthlm eftersom det var hans tur att köra då han samåker med en annan kille.
Jag och Linn gick för att ta en godnatt macka för att sen gå och lägga oss för att kolla på film.
När vi ätit upp och Linn gått upp för att borsta tänderna och jag hade precis packat in sakerna i kylskåpet så känner jag....Att de liksom rinner till.
Tänkte inte så mycket mer än att det bara var flytningar, MEN, det slutade aldrig att rinna!!
Sprang upp till sovrummet med dyblöta byxor, förstod då att det var vattnet som gått.

Ringde till Torsten, var vettskrämd, känns inte alls som att jag är redo än, men de var bebis :)
Han kom hem på en gång och jag ringde till mamma och grät och frågade henne vad jag skulle göra, haha.
Allt bara snurrade i huvudet på mej.
Vi packade ihop och Torsten hjälpte Linn på med kläder och förklarade för henne att det inte var någon fara uutan att det var lillebror som ville ut.
Vet inte vem som grät mest, jag eller Linn. Hehe...

Ringde in till förlossningen medans jag satt på toaletten men det var bara upptaget!!
Torsten tog min telefon och ringde in så att jag kunde klä på mej så han fick prata med en barnmorska.
Värkarna hade börjat lite smått...
Var så skönt att Torsten var så lugn, till och med barnmorskan frågade hur han kunde vara så lugn när både jag och Linn höll på..
Satte oss i bilen och åkte till Johan och Rebecka för att lämna Linn för att sedan åka till Akademiska.
Vägen till Harbo har aldrig någonsin vart så... LÅNG!

Gubben sprang in och lämnade Linn och sen bar de iväg.
Tror klockan var strax efter 21:30 när vi kom in till förlossningen och vi fick genast ett rum och de satte på CTG kurva och lyssnade av bebisens hjärta.
Allt såg bra ut.
Värkarna började avta och vi låg där i några timmar innan de beslutade sej för att ge mej Bricanyl mot värkarna och sömnpiller så jag fick sova ut innan bebis kommer ut till världen.

Torsten åkte hem till Devil och för att lämna nyckeln till hans mamma så hon kunde åka hem till honom.
Somnade till slut och det var underbart, så trött som man va..

Tisdag 22/2

08:00 vaknade jag och behövde verkligen gå på toaletten Torsten hade kommit tillbaka och sov i fotöljen som fanns inne i rummet :)

Mellan 08:00-08:30 så började mina värkar på riktigt sen efter dess så va de full fart inne i rummet.
Fick lustgas och ryggmärgsbedövning, ajajaj.... :(
Låg och hade värkar till sist kände jag att jag ville börja krysta så jag skrek i full gång att NU VILL JAG KRYSTAA!!!
Torsten var de bästa stöd, lyssnade till hans röst hela tiden när han sa till mej att andas, inte så lätt men det underlättade verkligen av att ha honom bredvid sej och lyssna till honom.
Barnmorskorna skällde jag tydligen ut... :/

Hade inga pauser mellan värkarna utan min livmoder jobbade på HELA tiden så jag fick en massa smärtlindrande, jobbigt men snart så har jag knytet i famnen!
Gubben höll min hand och hjälpte mej att andas.

Fick dricka hela tiden va såå törstig!!
Blåbärssoppa har aldrig smakat så gott... Tills det ville ut sen.
Spydde ner hela golvet.. :O

Sen så kände jag hur han var på väg ut, barnmorskorna sa att på nästa värk är han ute så jag pressade allt vad jag hade men han kom inte riktigt ut.
Kände bara hur huvudet var ute så jag tröck på utan värkar.
Barnmorskorna var tvugnen att dra ut det lille knytet med sugklocka och sen sa de bara "plupp" så va han ute :D

De lade honom direkt på min mage och lyckan var fullständig, går inte att beskriva..Han var så fin!
Gubben klöpp navelsträngen och sen stackde iväg med honom eftersom han inte skrek.
Vart panikslagen, där låg jag och vart sydd och de sprang iväg med min son!!
Som tur var så var ju Torsten med dom..
Efter en liten stund så kommer Torster in med de lilla knytet och jag kan inte beskriva med ord hur lycklig och stolt han såg ut... :')
Det lilla knytet var hos oss!!! <3<3


Ja...Där var min andra förlossning. Och förmodligen den sista... ;)
Eftersom jag tappade 1,1 L blod så fick vi vara kvar i 2 dagar men sen tjatade jag mej hem och här sitter jag nu med Joakim som vi bestämde att han ska heta :)
Linn är jättestolt över sin lillebror och håller honom och är så glad <3

En dag gammal :)          Stoltaste pappan :)